villblimindre

Idag var en konstig dag.

Jag sov knappt på natten, svettades och frös om vartannat, flera gånger upptäckte jag att jag storgrät. Vid ett tillfälle när jag halvsov grät jag högt. Mamma kom in för hon hade varit på väg till badrummet och hörde mig.

Klockan halv nio väckte hon mig med en tallrik gröt. Jag stirrade på den, förtvivlad. Hungrig det var jag, så jävla hungrig.

Åt först äppelmoset. Väldigt sakta. Sen skulle jag slänga gröten, men först ..  en sked. Två skedar. Till slut hade jag ätit nästan hela. Då sansade jag mig, gick och kräktes och duschade.

I duschen förvirrades jag över visa framträdande ben kring mina knän.

Jag hade sådana knän förut, men det var när jag vägde sju kg mindre. Vågen visar fortfarande på 41,9 kg. Det låter lite, men för mig är det inte tillräckligt.

Somnade om, trots att jag hade psykologtid. Mamma väckte mig och sa att hon var BESVIKEN. Kunde knappt röra mig, gömde mig i förrådet och somnade på en hög höstjackor. Hur ofta går mamma in i förrådet? ALDRIG.

Men idag gjorde hon det. Lampan fungerade inte så det var nära att jag kom undan - men precis innan hon skulle stänga dörren så trampade hon på min fot.

Efter en utskällning blev hon orolig och hjälpte mig till sängen.

Jag halvsov fram till femtiden. Det var så läskigt ... drömde att jag föll och inte kunde resa mig, min mardröm. Drack två näringsdrycker (de med 300 kcal styck istället för de jag brukar ta, med 200 kcal) och sen åt jag soppa (tre dl = 390 kcal) .

Nu ska jag ta en näringsdryck till och lägga mig.

I morgon går jag på "lunchgruppen". Det är en grupp som Stockholm Centrum för Ätstörningen anordnar. Vi är ca sju stycken tjejer i olika åldrar och så ledaren, Björg. Tillsammans går vi till en restaurang och äter, sedan har vi samtal en timme.

Det är hemskt!

Jag vågar knappt prata, och maten ger mig fetångest, även om jag aldrig äter upp allt.

Det konstiga är att de andra inte är anorektiskt smala fastän de pratar om hur lite de äter, hur mycket de spyr osv. De pratar verkligen hela tiden om sin sjukdom.

Och alla har det värst.

Ändå klarar de av att ta massa oljiga saker från salladsbordet, och en del väljer verkligen det flottigaste från menyn. Jag tar alltid det magraste och byter alltid ut riset mot kokt potatis. Sedan tar jag råkost från salladsbordet.

De två första gångerna smusslade jag undan mat i servetterna och under tallriken, men förra gången stirrade en tjej plus Björg så mycket att jag inte vågade.

Rapporterar i morgon hur det gick.