villblimindre

41, 9 igen. FAN!

Och i morgon som jag ville vara smal och fin. Då ska jag träffa en av mina bästa vänner, jag både längtar och fasar. Vi har varit allierade MOT Ana (träffades faktiskt på slutenvården) och peppat varandra att låta henne gå.

Men så råkade vi hitta vi varandras hemliga bloggar... Dvs jag stötte på hennes och hon avslöjade att denna är min. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Båda strävar efter viktminskning igen. Det känns så overkligt ... hon kommenterade anonymt i min blogg och jag gick och tänkte att jag ville ha kontakt med den personen.

Så idag fick jag ett SMS som började "Hej Ari!"...

Så jag längtar efter i morgon, för det ska bli skönt att hålla om henne, en lättnad att få prata öppet. Men jag fasar också eftersom ingen granskar ens kropp som en pro-ana, och nu när jag vet att vi både är i träsket/himmelriket igen, så kommer hon säkert se på mig från topp till tå och tycka att jag är GROTESK.

Men nu är vi två tillsammans under Anas vingar, det finns ingen återvändo nu.

Vet att jag inte är ensam om att bäva för julmaten. Jag har under många år haft olika strategier, men ingen har varit klockren.

Jag har testat att vara laktosintolerant, haft celiaki, levt vegansk, ätit och spytt, m.m.

Det bästa har varit att äta veganskt. Man kan göra veganska alternativ till allt animaliskt, och äta av det. Givetvis sådant som är kalorisnålt och fettsnålt.

T ex sillen ersätter man med inlagd aubergine, som innehåller 21 kcal/100 gram!

Alternativ till skinkan är kokt kålrot som man griljerar (googla på griljerad kålrot för en uppsjö recept).

Drycken heter naturligtvis smaksatt vatten och julmust light. Kokt brysselkål, fettfri grönkål, det är möjligt att komponera ett ana-julbord. Medan andra skyfflar i sig hundratals kalorier så drar du ingen uppmärksamhet till dig trots att du inte ens får i dig en tredjedel av det.

Och det är INTE fånigt att dansa runt granen. Tvärtom är det ett bra sätt att bränna den där (läs: den enda) pralinen ur Alladin asken som du åt samtidigt som du pratade med någon med hökblick.

Tack, merci, för alla hemliga önskelistor :). Nu hoppas jag att få höra lite om hur ni planerar att anofiera er jul. Vad ni ska äta, hur ni äter (tex om ni smusslar, kräks, eller helt enkelt unnar er julmat?).

När jag läser era kommentarer fylls jag med en sällsam trygghet och styrka. Vi är inte ensamma nu. Och det konstiga är att jag kan vara mig själv. Jag nojar mig inte för att inte duga som jag annars gör JÄMT.

 Jag hör hemma här.

Och förutom att leva i en verklighet som består av måttband, vågar, spyor varvat med svält är självhat det jag gör bäst.