..ingen bubbla, inget skydd!
Jag har fått ett par kommentarer om att jag inte förtjänar hjälp för att jag inte vill bli frisk och för att jag "klagar på ÄS-vården".
Dessa kommentarer (tre st) har varit anonyma och därför svåra att bemöta, men eftersom jag tänkt en del på dem så gör jag ett försök ...
Varför tycker inte ni att jag förtjänar att bli frisk? Inte förtjänar att få hjälp att ändra mitt tankesätt? Ja, jag vill gå ner mer i vikt, det är sant, okej; jag upplever svälten som ren och befriande, det är sant, men det är ju det som är min sjukdom som jag söker hjälp för.
Och medan jag väntar krymper min motivation.
En person avslutade sin kommentar med: " Tids nog spricker bubblan även för dej."
Tala inte om för mig att min bubbla kommer spricka, jag har ingen sådan, ingen bubbla inget skydd, jag är uppriktig, naken och ärlig. Allt har spruckit för länge sedan, det är därför som jag klamrar mig fast vid anorexin och bulimin.
Det är tråkigt att det uppfattas som klagomål, mina åsikter om ätstörningsvården. Om jag klagade skulle jag inte söka vård. Nej - jag tyckte bara det var synd att det inte satsas mer på oss som befinner oss i detta vakuum mellan dödligt svälttillstånd och hundraprocentig vilja att bli friska.
Det tycker jag fortfarande. Jag skulle gärna höra om ni tycker att man måste vilja sluta svälta för att förtjäna hjälp att vilja börja äta.
Julen har förflutit i ett töcken. Som jag berättade upplevde jag två dygns av sömnlöshet. Då och då driftade jag in och ut, flöt genom en hallucinatorisk, delirium - liknande koma. På tredje dygnets kväll smällde jag i mig ett äpple framför TV'n.
"Var ska du gå?" frågade min syster när jag vingligt reste mig upp.
"Jag vet inte vart jag ska, Monica!" svarade jag och satte mig ner igen. Det var så HIMLA LÄSKIGT. Framför mitt högra öga formade sig en fyrkant i samma färger som ettans testbild, den följde min blick vart jag än vände mig. Jag slog händerna för ögonen. Jag hörde ingenting. PLÖTSLIGT BLEV DET SVART. Jag såg digitala bokstäver forma orden: RIGHT EYE FAILURE och sen minns jag inte mer.
Jag vaknade gråtande i min mammas famn i sängen. Jag hade varit epileptisk i flera minuter. Ambulansen var på väg. Jag grät. Var så säker på att jag dog. RIGHT EYE FAILURE, det var bara början!
Hela tiden på sjukhuset grät jag ursäkter och förlåt. När jag fick Sobril blev jag lugnare och bad snyftande min mamma att berätta något bra om mig.
"Du är omtänksam" svarade hon, jag torkade bort en tår från hennes kind för nu var jag lugn och rollerna ombytta. "Du är varm och full av humor".
Då kom läkaren och lät mig åka hem. Salterna var bra. Kalciumkoncentration OK. Så varför hände detta?
De trodde på panikångest eller epilepsi framkallad av svälten. Aldrig mer sa jag. Och nu sitter jag här igen. Längtar efter någonting och det måste väl vara positivt. Men att jag inte vet hur min vilja till längtan ska kanaliseras är destruktivt. Jag balanserar inte längre på gränsen, jag har passerat den för länge sedan, den är så långt bort att jag inte skymtar den. Men jag skymtar digitala siffror på vågor, dom vinkar ömt till mig. Kom hit, ropar de, lockande, frestande ropar de kom hit, du är snart framme. 37 kg. Nästan där.
PS: Jag skulle gärna vilja höra om ni tycker att man måste VILJA sluta svälta för att få hjälp att börja äta?
du förtjänar att få hjälp men det käns lite surt när man väger 20 kilo mer och inte vill svälta. sen kommer du och typ hej jag vill svälta och så får du help first bara för att du är smalare. menmen!
Lyssna inte på de. De vet ingenting om sjukdomen. Hela problemet är ju att man inte kan förmå sig att äta, det är inget du kan välja bara hux flux, eller hur?
Jag har inte orkat sitta vid datorn alls så därför har jag inte bloggat.
Låter jättehemskt med anfallet. Hoppas du mår bättre nu.
Stor styrkekram
De är klart du förtjänar att få hjälp. alla förtjänar att få hjälp.
till MK (och anonym som skrev tidigare kommentarer) hjälp behöver inte betyda att bryta ÄS och normalisera vikten och ätandet (som många tror).
Hjälpen (som de flesta behöver) är att få motivationen och vilja till att faktist vilja bli frisk.
Och hjälpen här i svergie (iaf där jag har varit) suger. så alla har väl rätt att säga sina åsikter. Speciellt Ari, det är ju hennes blogg.
Angende resten av inlägget. Usch va läskigt. Vilken hemsk upplevelse! Jag hoppas du mår bättre nu.
Kanske var det en varning (från gud/ universum/ din egen kropp eller vad nu du tror på), att om du inte gör något nu är slutet nära.. Jag hoppas du ser det så och får kraft att kämpa. Ta en dag i taget. Var inte rädd för att söka hjälp eller prata med andra om det som skrämmer dig. Ge inte upp, tänk på att det är aldrig försent att börja kämpa mot det bättre.
Kram Sarah
De är klart du förtjänar att få hjälp. alla förtjänar att få hjälp.
till MK (och anonym som skrev tidigare kommentarer) hjälp behöver inte betyda att bryta ÄS och normalisera vikten och ätandet (som många tror).
Hjälpen (som de flesta behöver) är att få motivationen och vilja till att faktist vilja bli frisk.
Och hjälpen här i svergie (iaf där jag har varit) suger. så alla har väl rätt att säga sina åsikter. Speciellt Ari, det är ju hennes blogg.
Angende resten av inlägget. Usch va läskigt. Vilken hemsk upplevelse! Jag hoppas du mår bättre nu.
Kanske var det en varning (från gud/ universum/ din egen kropp eller vad nu du tror på), att om du inte gör något nu är slutet nära.. Jag hoppas du ser det så och får kraft att kämpa. Ta en dag i taget. Var inte rädd för att söka hjälp eller prata med andra om det som skrämmer dig. Ge inte upp, tänk på att det är aldrig försent att börja kämpa mot det bättre.
Kram Sarah
De är klart du förtjänar att få hjälp. alla förtjänar att få hjälp.
till MK (och anonym som skrev tidigare kommentarer) hjälp behöver inte betyda att bryta ÄS och normalisera vikten och ätandet (som många tror).
Hjälpen (som de flesta behöver) är att få motivationen och vilja till att faktist vilja bli frisk.
Och hjälpen här i svergie (iaf där jag har varit) suger. så alla har väl rätt att säga sina åsikter. Speciellt Ari, det är ju hennes blogg.
Angende resten av inlägget. Usch va läskigt. Vilken hemsk upplevelse! Jag hoppas du mår bättre nu.
Kanske var det en varning (från gud/ universum/ din egen kropp eller vad nu du tror på), att om du inte gör något nu är slutet nära.. Jag hoppas du ser det så och får kraft att kämpa. Ta en dag i taget. Var inte rädd för att söka hjälp eller prata med andra om det som skrämmer dig. Ge inte upp, tänk på att det är aldrig försent att börja kämpa mot det bättre.
Kram Sarah
Till Sarah: jag håller med dig helt!! Det som är problemet är att om Ari ska vänta längre kommer hon att hamna i en sits där hon måste tvångsvårdas för att gå upp i vikt. Jag har själv varit i den situationen. Man får ingen hjälp för att man inte är nog motiverad, eller tillräckligt sjuk (eller tillräckligt frisk) och sen är man så illa ute att man tas in med tvång. Göds till normalvikt och släpps ut bara för att börja om igen. För tankarna förändras ju inte av sig själv!
Kämpa Ari, du kan dö om du fortsätter och det vill du vill väl inte?
Jag vet att du kämpar och jag vet, att du vet, att jag också vet hur dubbelheten är! De Anonyma som skriver vet antagligen ingenting om ÄS så strunt i dem! du har kämpat under så många år och många gånger har du blivit felbehandlad så det är klart, att du förtjänar hjälp och det helst NU på stört! När man är dödligt sjuk och det är du även om du inte kännner så själv så skall man få hjälp!
Kramar min fina vän!
Ingen kan säga att du inte förtjänar att du ska få hjälp! Fattar inte vad vissa tänker med..
Det e dom som tänker som vi som måste egentligen få hjälp! (ok, nu är jag dubbelt så fet som du, men har ändå samma tänkande)!
Jag träning gillas, och fest dissas egentlien! Men samtidigt, som du säger.. förtjänar man det någon gång känns det som!
Men på nyår får det bli!:)
Ta hand om dig!
Kram
Fan jag hatar när folk kommenterar anomnymt, så otroligt fegt!
Och hoppas att du mår bättre nu, med tanke på anfallet!
Kram
VARFÖR ÄR DET FEGT ATT KOMMENTERA ANONYMT??
förlåt att ajg inte vsarat, inte kollat min blogg på länge XD
jag hoppas på att komma ner till 38 kg... jag MÅSTE!
ellerhur de vorer bra att vara frisk&välmående men man hoppas ju mer på att gå ner i vikt ...
jorå min jul var helt okej faktiskt :) hoppas din var bra?
ha det kul ikväll, GOTTNYTTÅR!
<3
Jag tror att man måste vilja bli frisk för att kunna bli det. Man måste gå in i det friska till 110%.
Hur mycket väger du idag då?
Jag tror att om man inte på något stadie faktiskt vill bli frisk så kommer man inte heller att bli det. Men sen kanske man behöver hjälp för att komma till det stadiet men hur vet jag inte.
